Delande nr 2, 2016

Andra numret av Delande - maj 2016

Andra numret av Delande 2016 innehåller bland annat tips för hur du kan hålla en cykelandakt eller cykelmässa i sommar och vad för spännande Svenska Kyrkans Unga-evenemang som händer till hösten.

Klicka här för att ladda ner Delande nr 2 2016, version 0-12 år som PDF.

Vill du se facit till ordflätan som var med i denna version? Klicka här (bild dyker upp i nytt fönster).

Klicka här för att ladda ner Delande nr 2 2016, version 13+ som PDF.

I detta nummer av Delande får du också läsa en kort intervju med äventyraren Aron Anderson, en längre version av intervjun kan du läsa här:

”Det är en häftig känsla att ta revansch på livet”

Aron Anderson.

Foto: Aron Andersson Press

Du har ju gjort en massa otroligt häftiga saker, som det står på din hemsida är du ”killen som bevisat att ingenting är omöjligt”. Men den här äventyrslusten och viljan att motbevisa det omöjliga, fanns det även innan du opererades och hamnade i rullstol, eller kom det efter det?

– Nej inte direkt, jag tror inte det fanns innan det. Det är någonting jag har utvecklat efter. Någon gång efter jag hamnade i rullstol så tog jag någon sorts beslut att jag vill göra någonting bra av min situation, jag vill inte låta den här rullstolen hindra mig utan jag vill se möjligheter och ha kul ändå. Så det är ett aktivt beslut jag har tagit.

Hur kändes det att ta det beslutet?

– Det är ju lätt att gå den andra vägen och deppa ner sig och tänka ”varför hände detta mig? Varför ska jag sitta i rullstol?” och sådär. Så det är ett tufft beslut att ta och svårt att fullfölja framför allt. Men det kändes ändå väldigt bra. Visst, det är en dålig, jobbig, tuff situation men jag ska ta mig igenom det här.

Du har ju både klättrat på höga höjder och simmar på djupa hav. Minns du det allra första du gjorde och klarade efter att du hamnat i rullstol? Och hur kändes det?

– Efter att jag hamnade i rullstol så började jag egentligen idrotta en massa olika idrotter. Jag började friidrotta, spela kjälkhockey, seglade. En av de första grejerna som jag verkligen lyckades med var att jag tog junior-VM-guld i friidrott. Det kändes verkligen ”wow, jag har kommit tillbaka från de här operationerna och cancern, jag klarade av att göra det här”. Det är en häftig känsla att ta revansch på livet.

 Och sen fick du mersmak?

Ja, efter det, jag idrottade mer och mer och mer och körde på som en galning. Jag var med på fyra Paralympics. År 2012 när det var Paralympics i London fick jag problem med min högra höft och då blev jag tvungen att opereras, vilket i sin tur gjorde att jag var tvungen att lägga ner friidrottskarriären. Den höftledsprotesen som de satte in i stället för min vanliga höft gjorde att jag tappade så mycket rörlighet. Och det gjorde att jag började fundera: ”jaha, vad gör jag nu då? Ska jag behöva lägga ner friidrottskarriären jag hållit på med så länge?”

Det som blev då till slut var att jag utmanade en kompis att bestiga Kebnekaise och i samma veva utmanades jag att cykla till Paris. Och efter de två projekten så kände jag att ”Wow, vad kul det här var!”Det var så mycket media, jag började få föreläsningsförfrågningar. Det gav mig energi att fortsätta vilket någonstans gjorde att jag började fundera ”jag kanske ska bli äventyrare då” och på den vägen var det.

 Det är verkligen otroligt att du ändå tänkte, ”jaha, vad gör man nu då?” när du var tvungen att lägga ner idrottskarriären. Var det inte ett nederlag alls?

– Jo, jag hade hållit på med det i över 10 år, det var mitt liv. Och det var väldigt, väldigt tungt och jobbigt mentalt att behöva gå ifrån det. Det var en väldig sorg. Och under några månader så var jag väldigt deppig innan jag kunde börja hitta nya vägar att gå istället.

Vad tror du det är som gör att just du ändå klarade att se nya vägar och få inspiration energi och glädje igen?

– Jag tror mycket handlar om att jag har en vilja att våga testa nya saker och gå vidare. Jag har en inre lust att leva. Jag har varit nära döden vilket har gett mig tacksamhet för det jag har och en vilja att ta till vara på det jag har och vara glad för det. Det har nog mycket med saken att göra. Även om det går emot och är tufft så tänker jag att jag lever ändå, jag har inte fått tillbaka cancern. Nu njuter jag av det här och försöker göra det bästa av det. Jag har mycket att tacka min historia där.

Svenska Kyrkans Unga är en kristen barn och ungdomsorganisation, och många av oss hämtar kraft i den kristna tron och hos Gud. Har du tänkt så någon gång?

– Det jag tror på, och den tron jag har som ger mycket energi, det kommer från när jag var 13 år gammal. Då blev min bästa vän överkörd av ett rattfyllo och dog. Och det här var otroligt jobbigt för mig, jag visste inte hur jag ska hantera det. Och i det så skapade jag en tro att jag vet att när jag dör så kommer jag få träffa Erik igen. När jag dör få träffa alla de viktiga människorna i mitt liv som har gått bort. Och den det är en tro som jag verkligen bär med mig, det gör det så mycket lättare att orka fortsätta leva.

Du håller mycket inspirationsföreläsningar. Vad är det bästa tips du brukar ge då?

– Våga! Våga göra grejer. Försök få modet att våga testa saker, våga testa nya saker. Det tror jag verkligen på. Och sen, försök hitta förebilder runt omkring som vågar och ta inspiration från dem.