Femte söndagen efter Trettondedagen

Den femte söndagen efter trettondedagen är temat ”Sådd och skörd”. I gudstjänsten läser vi varje söndag tre texter ur Bibeln, en ur Gamla testamentet från tiden före Jesus, en ur Nya testamentets brevtexter och en ur evangelierna om Jesus Kristus i Nya testamentet.

Betraktelsen följer tredje årgångens texter. Episteltexten är hämtad från Romarbrevet kapitel 2, vers 12-16.

Episteltexten:

Alla som har syndat utan lag skall också gå under utan lag. Och alla som har syndat under lagen skall dömas genom lagen. Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.

Kommentar:

Är samvetet något som har med religion att göra? Ibland när jag pratade med konfirmandföräldrar om varför de tyckte att det var bra att deras barn var med i konfirmandarbetet så kom det fram att de tänkte sig att kyrkan nog skulle lära barnen mer om etik och göra dem till litet bättre människor.

Det är ju smickrande ifall även människor som inte går så ofta i kyrkan ändå har fått intrycket att man kan bli en bättre människa där, men stämmer det? Är religion och etik samma sak? Eller är troende människor bättre på att skilja på rätt och fel?

Paulus som skrev till församlingen i Rom hade i alla fall bilden klar för sig: alla människor är skapade av Gud och därför har alla människor en medfödd förmåga att skilja mellan rätt och fel. ”Hedningar” likaväl som judar kan göra det som är rätt, följa Guds lag, för att de ser den lagen i naturen även om de inte lärt känna Gud.

På samma sätt har det judiska folket ingen särskild fördel av att vara Guds utvalda folk: om de inte följer lagen får de ingen specialbehandling för det. ”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud utan lagens görare.”

Så tror jag också att det är. Alla människor kan i princip förstå skillnaden mellan rätt och fel och även riktigt små barn kan visa empati och vilja trösta någon som gråter. Bara för att jag tar din leksak och knuffar dig när du vill ta tillbaka den betyder det inte att jag inte vet att det är fel att göra det. ”Det goda jag vill, det gör jag inte” sade också Paulus.

Men sen då? Betyder det att alla som gjort fel, som har brutit mot Guds lag, ska bli dömda till straff av Gud och alla som gjort rätt får belöningar? Nja, riktigt så enkelt är det inte. Gud väntar sig att vi ska följa lagen, men mest för vår egen skull, inte för att få poäng inför Gud.

När jag ljuger, stjäl, sviker andra eller beter mig själviskt kanske jag får fördelar av det på kort sikt. Men andra människor, och i längden även jag själv, får lida konsekvenserna av det jag gör. Det är det som är ”syndens lön” – att livet blir förstört bit för bit och att en liten bit av mig själv också dör då.

Två saker är ändå hoppfulla.  För det första: Jesus har kommit för allas räkning, och hans liv, död och uppståndelse betyder att vi kan vända oss till honom när vi misslyckas med etiken och livet. Bara Jesus är perfekt, jag kan inte och behöver inte vara det.

Det enda som behövs är att jag inser och uppriktigt ångrar det jag gjort fel, erkänner det och vänder mig till Gud för att få förlåtelse och försöka göra bättre nästa gång.

För det andra: Jesus Kristus är garantin för att Gud vet precis hur det är att vara människa och allt som gömmer sig i mig, av gott och ont, av sår och styrkor. Jag kan andas ut inför en Gud som älskar mig som jag är.

Och som jag sade till konfirmandföräldrarna: Jag tror att det viktigaste inte är att man får lära sig mer om rätt och fel, även om det säkert är givande. Det viktigaste är att man får veta att man är älskad.  För en människa som är älskad av Gud kommer också att vilja älska, och det är etikens början. Eller vad tror du?

Att fundera på:

Är det någon skillnad mellan de som är kristna och de som inte är det när det gäller etik? Är kristna bättre på att skilja mellan rätt och fel än andra? Betyder det i så fall att kristna gör mer rätt än andra?

Vad tror du Gud gillar bäst: en ateist som lever efter tio Guds bud eller en kristen som syndar och inte gör det?

Ibland har man pratat om att ”synda på nåden” d.v.s. att man avsiktligt gör något man vet är fel, och tänker att det kan man lösa sen genom att be Gud om förlåtelse. Men är inte det fel tänkt? Vad tycker du?

Kom och prata tro med oss på Insta! @SvKUngaTro