Fjärde söndagen efter Trettondedagen

Den fjärde söndagen efter Trettondedagen är temat ”Jesus är vårt hopp”. I gudstjänsten läser vi varje söndag tre texter ur Bibeln, en ur Gamla testamentet, en ur Nya testamentets brevtexter och en ur evangelierna om Jesus Kristus i Nya testamentet.

Betraktelsen följer första årgångens texter, evangelietexten är hämtad ur Markusevangeliet, kapitel 4, vers 35-41.

 

Evangelietexten:

På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan.

De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

 

Kommentar:

Har du varit på sjön någon gång när det blev dåligt väder och sjögång? Den som varit med om det vet hur liten man kan känna sig, även ombord på en ganska stor båt. Havet är en stor och mäktig naturkraft på gott och ont, det blir vi påminda om vid stora katastrofer som Estonia-olyckan och tsunamivågen på södra halvklotet.

Havet är i Bibeln också ett tecken för de kaotiska makter som människan står hjälplös inför, oordningens och förstörelsens makter. I skapelseberättelsen skapar Gud ordning och skiljer vatten och land åt. I berättelsen om syndafloden låter Gud vattnet utplåna allt som gått fel med skapelsen tills ett nytt land höjer sig ur ruinerna. När Israels folk gått trygga genom havet bort från slaveriet i Egypten slår vattnet samman igen över soldaterna som jagar dem.

Vattnet som vi döps i är en påminnelse både om fostervattnet och om det hotfulla vattnet: genom vatten går vi som genom drunkningsdöden till ett nytt liv på andra sidan.

När Jesus stillar stormen är det inte bara ett magiskt trick, något som ska visa hur märkvärdig han är. Nej, det är ett tecken på Guds närvaro och makt också i det som är hotfullt och kaotiskt. Gud är större än dödens och förstörelsens kaosmakt. Att Jesus har makt över den stormande sjön är ett tecken på att han är både Gud och människa.

En del tycker att Bibeln är svår att ta på allvar eftersom det är omöjligt att tro på att Jesus verkligen skulle ha gjort det som står där. Men om vi tänker efter så är frågan egentligen: Tror jag att Jesus är något mer än en vanlig människa? Är han Guds son? För om det finns en Gud och om Jesus är Gud som blivit människa, då måste mycket vara möjligt för honom som är omöjligt för dig och mig.

Berättelsen om hur Jesus stillar stormen är en berättelse som vill inge hopp. Även när livet är kaos och vi inte har kontrollen så kan vi be till en Gud som bryr sig om oss. En Gud som fortfarande kan se framåt när vi inte orkar göra det. En Gud som håller sin hand över oss i liv och i död och i evighet, vad som än händer.

Han har inte lovat att vi ska slippa allt svårt, men han har lovat att vara hos oss alla dagar. Det kan ibland ge oss hopp nog att gå vidare genom det som skrämmer oss tills vi kommer ut på andra sidan igen.

 

Att fundera på:

Har du känt av storm och kaos i ditt liv? Vad hjälpte dig då? Vad skulle du vilja göra för någon du känner som hamnat i kaos?

Rita en bild av kaos och en bild av hopp. Visa varandra era bilder i din grupp och berätta om vad som är jobbigt och vad som ger dig hopp. Hur kan man hjälpas åt att ge varandra hopp?

Kom och prata tro med oss på Insta! @SvKUngaTro