Första söndagen efter Trettondedagen

Den första söndagen efter Trettondedagen är temat ”Jesu dop”. I gudstjänsten läser vi varje söndag tre texter ur Bibeln, en ur Gamla testamentet, en ur Nya testamentets brevtexter och en ur evangelierna om Jesus Kristus i Nya testamentet.

Betraktelsen följer första årgångens texter, episteltexten är hämtad ur Apostlagärningarnas kapitel 18, vers 24 – kapitel 19, vers 6.

Episteltext:

Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna. Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet. Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt.

När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom.

I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.

Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” – ”Vilket dop blev ni då döpta med?” frågade Paulus, och de svarade: ”Johannesdopet.”

Paulus sade: ”Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade.

Kommentar:

Har du varit med i en förening där det finns litet olika grupper som vill olika saker? T.ex. en dramaförening där några vill spela en färdig pjäs medan de andra vill skriva en egen pjäs som ni spelar?

Eller en ungdomsgrupp där några vill ha egna diskussioner och andakter medan några vill ut och missionera på stan? Och hur det kan leda till att man börjar fundera över och bli oense om vad som är poängen med att man träffas och hur det egentligen borde vara?

Den första kristna kyrkan växte fram litet i stötar och på olika platser parallellt med varandra. Lärjungarna och andra apostlar var ute och berättade om Jesus och försökte hålla kontakten med varandra och berätta om vad de hade gjort, men ibland gick utvecklingen nog litet i otakt.

I den här texten blir det en diskussion om vad dopet är egentligen och om det finns olika sorters dop? Johannes Döparen var en profet och släkting till Jesus, som uppmanade människor att omvända sig och ändra sina liv och följa Guds vilja bättre. Av honom blev Jesus själv döpt.

Men när Jesus säger till sina lärjungar efter att han har uppstått att han vill att de ska fortsätta att döpa och undervisa människor, ”i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn”, så är det något annat.

Den som döps i Jesu namn gör det för att få gemenskap med Jesus. Det är inte bara ett tecken för att visa att man vill leva annorlunda, utan en present man får av Gud själv, som ett adoptionsbrev in i en större familj, kyrkans familj.

Fortfarande idag har kristna litet olika syn på dopet. Några vill inte att man ska döpa barn, för att man ska ta medvetet ställning till dopet. Andra tycker tvärtom att det är helt rätt att döpa barn, eftersom dopet är en present som vi aldrig kan prestera för att få, och som därför gäller alla.

De flesta kristna menar att dopet är och gäller en gång för alla och aldrig kan eller behöver göras om, men några kristna vill ändå ”omdöpa” den som kommer med i deras kyrka, just för att det ska bli ett tydligt ställningstagande.

Jag tror inte att Jesus menade att vi skulle fastna i diskussioner och bråk om vad dopet egentligen är och vem av oss som har mest rätt. Jag tror att dopet är menat som ett sätt att visa i handling att Gud bryr sig om oss och vill att vi ska ha gemenskap med Jesus och varandra.

Johannes var smart, för han visste att vi människor behöver yttre handlingar och tecken för att saker ska kännas ”på riktigt”. Efter att ha blivit symboliskt rengjord från synd i floden Jordans vatten kunde man kliva upp på andra sidan och tänka ”Japp, nu har jag lagt det där bakom mig i floden, nu ska jag börja ett nytt liv.”

På samma sätt kan dopet vara ett sätt att påminna oss om att Gud är ”på riktigt” och att det kan göra en skillnad i våra liv. Vi behöver inte gå ner till närmaste flod och blöta ner oss varje dag för att komma ihåg det, men vi kan behöva påminnas om vad dopet är varje dag.

En chans att börja om. En utsträckt hand från Gud. En gemenskap att kliva in i. En utmaning att växa och bli mer av de människor som vi kan vara. En bekräftelse på att vi är älskade redan nu, som vi är. Och ett löfte om att döden inte är slutet på alltihop, utan början på ett nytt sorts liv med Gud.

 

Att fundera vidare på:

Är du döpt? Jesus döptes när han började sin verksamhet, och det första han gjorde var att gå ut fyrtio dagar i öknen och fasta och fundera.

På vilket sätt kan du använda ditt dop som en start på något nytt i ditt liv? Vad skulle du vilja dumpa i floden Jordan om du får börja om? Vad längtar du efter att förändra i ditt liv? Kan du ta hjälp av Jesus för att göra det?

Kom och prata tro med oss på Insta! @SvKUngaTro