Septuagesima

Den första söndagen före fastan, den s.k. ”förfastan”. Den heter Septuagesima och temat är ”Nåd och tjänst”.

I gudstjänsten läser vi varje söndag tre texter ur Bibeln, en ur Gamla testamentet från tiden före Jesus, en ur Nya testamentets brevtexter och en ur evangelierna om Jesus Kristus i Nya testamentet.

Betraktelsen följer första årgångens texter. Evangelietexten är hämtad ur Matteusevangeliet kapitel 20, vers 1-16.

Evangelietext:

Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit.

Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’

På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också.

Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick.

Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ Så skall de sista bli först och de första sist.”

Kommentar:

Vad är rättvist, egentligen? Är rättvisa när två personer får lika mycket? Ska till exempel jag ha samma månadspeng som min lillebror som är fyra år yngre, eller ska jag som är äldre ha mer?

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är en princip där varje individ får det den behöver och ger vad den kan. Problemet är kanske att vi ofta både vill ha mer än vi behöver och inte alltid ger allt vi kan.

I skolan diskuterade vi vad som var en rättvis lön. Borde den som hade lång utbildning och jobbade med något avancerat ha högre lön än den som inte hade någon utbildning och jobbade med städning? Eller borde tvärtom den som hade städjobbet ha högre lön just för att den hade ett mer enformigt jobb som var tungt för kroppen medan den som har utbildning och ett kul jobb kan klara sig med mindre i lön?

Det intressanta med rättvisa är att det är lättare att ha åsikter om vad som är rättvist i teorin än om det gäller mig personligen. När man läser texten om arbetarna i vingården låter det ju generöst att alla får samma lön oavsett hur länge de har jobbat. Men om det var jag som hade jobbat hela dan och fick se andra få lika mycket betalt för en timme, vad skulle jag tycka då?

Texten handlar om Guds sorts rättvisa, som inte alltid verkar stämma med hur vi tänker. Inför Gud är vi alla lika och Gud älskar oss alla lika mycket. Det låter bra, men går det inte emot vårt inneboende behov av att vara speciella och utvalda? Hur speciell är jag om Gud tycker att vi ALLA är unika?

Det är därför som Jesus sätt att tänka och vara blir så revolutionerande också idag. ”Sist blir först, minst blir störst.” Vi är vana att ständigt jämföra oss med andra och bygga vår självkänsla på medvetandet om våra prestationer, på ont och gott. Så länge vi känner oss nöjda går det väl bra, men vad händer om vi misslyckas?

Många kämpar idag med känslan av att inte duga och mår dåligt av det. Hur vore det om vi tog Jesus på allvar och kunde börja tro att vi är älskade precis som vi är? Gud vet allt om oss, både det bra och det dåliga, och vill att vi ska växa och utvecklas. Men Gud väntar inte med att börja älska oss tills vi har blivit bättre än vi är.

”Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst” är ett väldigt träffande uttryck, och det är precis så Gud jobbar. Gud älskar alla barnen, men Gud älskar det barn som ingen annan gillar litet extra mycket.

Så om du vill vara litet extra utvald och speciell inför Gud, var inte rädd för att misslyckas, ångra dig och börja om. Just när det inte går bra behöver vi Guds nåd allra mest, och det är då den finns där för oss.

Glöm bara inte bort hur det är att känna sig liten de dagar när det går bättre och du ser andra kämpa och misslyckas. Då är det din tur att vara Guds utsträckta hand för någon annan – och nåd blir till tjänst. Det är den sortens rättvisa som jag tror att Gud gillar: inte nödvändigtvis lika för alla, men balans mellan behov och förmåga.

Att fundera vidare på:

När tycker du att du sett exempel på att något var rättvist ordnat? När har du känt dig orättvist behandlad? Tänker du att rättvisa betyder att alla får lika behandling, eller är rättvisa något annat för dig?

I vilka sammanhang händer det att du jämför dig med andra? Känner du dig värd att älska eller har du svårt att ta emot komplimanger och positiv kritik? Är det lätt eller svårt att tro att Gud älskar dig?

Kom och prata tro med oss på Insta! @SvKUngaTro