Sjätte söndagen efter Trettondedagen

Den sjätte söndagen efter trettondedagen är temat ”Gud verkar nu”. I gudstjänsten läser vi varje söndag tre texter ur Bibeln, en ur Gamla testamentet från tiden före Jesus, en ur Nya testamentets brevtexter och en ur evangelierna om Jesus Kristus i Nya testamentet. Episteltexten är hämtad från Jesaja 43:15-21.

Gammaltestamentlig text

Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er konung.
Så säger Herren,
han som gjorde en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
han som lät hästar och vagnar och starka kämpar rycka ut:
där ligger de och reser sig inte mer,
utsläckta, som en slocknad veke.
Men glöm det som förut var,
tänk inte på det förgångna.
Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan,
märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen,
stigar i ödemarken.
Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig,
för att jag frambringar vatten i öknen,
floder i ödemarken,
så att mitt folk, det utvalda, får dricka,
det folk som jag har skapat åt mig.
De skall sjunga mitt lov.

Kommentar

Hur gör Gud? Är det så att Gud bara satte igång allting som finns för miljarder år sedan, poff! Och sedan liksom satte sig på läktaren för att se hur det gick? Eller är Gud inne och rycker och drar och styr och petar hela tiden, och orsakar allting som händer? Eller nånting mitt emellan? Vad betyder det egentligen att ”Gud verkar nu” som är temat för den här söndagen?

Gud som sitter på läktaren har människor trott på, en ”urmakar-Gud”, som har gjort det gigantiska maskineriet som är universum, men som inte lägger sig i hur det går. Men skulle en sådan Gud bli människa och utsätta sig för de risker som Jesus gjorde? Knappast.

Gud som styr och kontrollerar har människor också trott på, ”ödes-Guden” som har en mening med allt som sker, också de mest fruktansvärda och obegripliga saker: det är bara vi som inte förstår hur Gud planerar. Men skulle en sådan Gud bli människa och offra sig själv? Knappast.

Jag tror på en Gud som har skapat allting, ett universum med lagar som håller ihop tid och rum, men som också gett universum en frihet att fortsätta utvecklas. Jag tror på en Gud som älskar allt som lever så mycket att Gud ville att det skulle finnas människor också, oförutsägbara, kreativa, hemska och underbara människor. Jag tror på en Gud som gav människan fri vilja för att hon skulle kunna välja kärleken och livet, medveten om risken för att hon skulle välja hat och död istället. Och jag tror på en Gud som blev människa för att älska världen tillbaka till Gud.

Gud verkar, genom universums lagar som Gud har skapat, och genom allt levande som fortsätter Guds skapelse, och genom människor som vill vara Guds händer och fötter i världen. Gud andas sin Ande in i oss och i allt som lever och vill att vi ska välja livet, igen och igen, vill att vi ska våga älska livet i ord och handling. Gud kan verka i dig och mig, och i alla människor, också de som inte medvetet tror på Gud. Men Gud vill att vi medvetet ska välja att göra Guds vilja och göra det av kärlek till honom, andra och oss själva. Kan vi det? Det kan bara framtiden utvisa…

Att fundera på:

Hur vet man vad som är Guds vilja – är det lätt eller svårt? Tror du att Gud kan verka idag, här och nu, eller gjorde Gud bara saker för länge sedan? På vilket sätt kan vi vara Guds händer och fötter idag? Vad är det att ”älska Gud”?

Kom och prata tro med oss på Insta! @SvKUngaTro