Trettondedag jul

Den 6 januari  firar vi Trettondedag  jul, just den 13e dagen efter juldagen och temat är ”Guds härlighet i Kristus”. I gudstjänsten läser vi varje söndag tre texter ur Bibeln, en ur Gamla testamentet, en ur Nya testamentets brevtexter och en ur evangelierna om Jesus Kristus i Nya testamentet.

Betraktelsen följer andra årgångens texter och evangelietexten är hämtad från Matteusevangeliet kapitel 2, vers 1-12.

Evangelietext:

När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”

När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas.

De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”

Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var.

När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

Kommentar:

”Epifania” är det gamla namnet på Trettondedag jul, ett grekiskt ord som betyder ”uppenbarelse”, eller att stiga fram och bli tydlig, och som användes t.ex. om tillfällen när en furste besökte en stad. Den som varit avlägsen, stor och mäktig kom plötsligt nära och blev synlig för vanligt folk.

Det är det som händer när Jesus föds och Gud  blir människa: Gud som varit avlägsen, stor och mäktig, blir plötsligt synlig för vanligt folk som du och jag.

Matteus skriver om hur österländska stjärntydare ser en ny stjärna stiga upp och förstår att en mäktig kung har fötts i väster. De kommer för att hylla honom, men hittar inget barn i kungens slott, utan far vidare och kommer till ett stall på landsbygden. När Gud blir synlig är det inte på det sätt man kanske väntar sig.

Det är ingen slump att det är just herdar och visa män från östern som kommer och hälsar på det nyfödda barnet. Herdarna, de fattiga och förbisedda, som betraktades som orena eftersom de p.g.a. sitt yrke inte kunde följa de judiska renhetslagarna. Mäktiga män från hedniska folk vid den kända världens utkanter.

Gud är en Gud för de fattiga, dem som ingen räknar med, och Gud är en Gud också för dem som står utanför den vanliga religiösa gemenskapen, främlingarna. Räknar vi med det? Att Gud låter sitt ljus skina för alla människor? Att Gud redan finns hos dem som vi själva inte räknar med känner honom?

Att fundera på:

Hur ser det ut i vår tid och i vårt samhälle? Finns det människor som vi inte räknar med? Vilka är det som Gud kommer till idag? Är tanken på en Gud som kommer nära mer exotisk idag än på Jesu tid?

Kom och prata tro med oss på Insta! @SvKUngaTro