Floden slingrade sig västerut och snön låg djup. Vi gick längs vattnet och knaprade på varsin pepparkaka.
Plötsligt glimmade något till i snön.
”Vad är det där?” sa Mio.
Vi grävde med tassar och vingar. Snart lossnade något tungt. Det var en luciakrona! Sned men vacker.
Fem röda ljus stack upp mellan gröna blad och bär.
Jag tänkte på Leo. Förra året gick vi luciatåg ihop. Det var så fint med sång och ljus. Jag saknar honom.
”Titta!” sa Pia.
Vid ett av ljusen satt en hoprullad lapp. Vi vecklade ut den.
”När det är mörkt lyser minsta lilla ljus upp världen. Gå tillbaka till Maja och fira lucia. Ljuset lyser i mörkret”, stod det.
”Det är från Leo”, viskade jag.
Pia hittade en liten knapp på kronan. Klick! Alla fem ljusen tändes och lyste varmt.
”Då gör vi som Leo säger”, sa Pia och vände blicken tillbaka längs floden. ”Vi går tillbaka till Maja.”
———————————————–
Vad brukar du tycka bäst om med Lucia?