Skymningen lade sig över tältbyn. Trädet glimmade i mitten.
Mio höll upp rullen med Leos konstiga tecken. Han rättade till glasögonen och log stort.
”Det är inte bara ord”, ropade han. ”Det är musik!”
Han började ta ton, först tyst, sen starkare. Pia stämde in med sin klara röst:
”Ljus i mörkret, fred för världen…”
Snart sjöng alla med. En hare fyllde i en ny rad: ”Tassar hjälper bäst när de hjälps åt.” En räv sjöng: ”Dela ditt bröd, så delar du hopp.”
Mio dirigerade med rullen och tonerna flög mot natthimlen.
Ja, Mio kunde sången! Och vi andra lärde oss snabbt.
Jag sjöng högst av alla, och hoppades att vinden bar tonerna ända bort till Leo.
Jag kände mig hoppfull och modig.
———————————————-
Kan du någon sång som gör dig modig?
