Nästa morgon doftade det annorlunda i tältbyn.
Maja och hennes vänner lastade av kälkarna. Där fanns korgar med bröd, frukt, nötter och kakor och en stor gryta.
En varm doft spreds. Majas fisksoppa var mild och mjölkvit med små dillmoln på toppen. Hon öste upp till alla, först de minsta tassarna, sedan de största.
”Hoppas det är ben i?” viskade Bruno och slickade sig om munnen. ”Det är det bästa jag vet!”
”Tyvärr Bruno, bara fin fisk”, skrattade Maja.
Vi delade tunnbröd, frukt och saffransbullar formade som små solar. Smakerna blandades med skratt och minnen. Det smakade hopp.
Jag tänkte att när man delar sitt bord får fler plats. Kärlek ger plats.
När mörkret föll lade jag en extra saffransbulle i fickan.
”För någon på vägen”, viskade jag. Kanske för Leo.
Jag kände efter bullen i fickan och tänkte på honom. Imorgon skulle vi fortsätta leta.
————————-
Vad äter du på julen?
