Det var en kall morgon i Smådjursskogen.
Snön låg som ett tjockt täcke över byn.
Jag satt i mitt blå hus och åt frukost när det knackade på dörren.
Tre snabba, tre långa och tre snabba igen.
Jag öppnade försiktigt. Utanför, vid den gula brevlådan, låg ett litet kuvert. På baksidan fanns ett rött hjärta fastklistrat och i hörnet satt ett frimärke med en snäcka på.
Jag visste direkt vem det var ifrån. Leo.
Jag gick in, öppnade brevet och började läsa.
”Kära Charlie”, stod det. ”Jag är långt borta, där snön är grå och dagarna långa. Många behöver hjälp, och ibland blir jag rädd. Men jag försöker vara modig, så som du lärt mig. Vill du komma hit och hjälpa till? Din vän, Leo.”
Jag läste brevet flera gånger. Jag förstod att det Leo skrev var allvarligt.
Snön föll tyst utanför fönstret. Jag var lite rädd, men Leo behövde hjälp.
————————————————–
Vad tror du? Vågar Charlie åka och hjälpa Leo?
