Vi följde Leos spår uppför kullen till ett skjul med lagat tak. Vid dörren vinkade en ljusorange katt.
”Kom in”, sa hon. ”Jag heter Maja.” I en korg låg kattungarna. En hade trasslat in sig i ljusslingor.
”Får jag försöka?” sa jag. Pia höll om kattungen medan Mio klippte loss slingan. Kattungen blev fri och spann.
”När kriget kom fick vi flytta hit”, sa hon. ”Här känns det tryggare. Vi hjälper grannarna varje dag.”
”Vi har gjort en trygghetshörna”, sa Maja.
”När vi blir rädda bygger vi som ett kuddslott med filtar, en batterilampa, nummer att ringa och kakor där vi kan krypa in.
När skuggan syns på himlen så kryper vi också in här.
” Jag tänkte på att Maja ordnat allt så fint, och så funderade jag på den där skuggan på himlen. Vad var det egentligen?
”Har du sett vår vän Leo?” frågade Pia. ”Ja”, sa Maja. ”Han sjöng här igår för oss. Sen gick han mot den gamla bron.
Han lämnade den här pappersstjärnan som vi kunde hänga upp i fönstret.”
————————————————–
Hur skulle du bygga din egen trygghetshörna?