Jag och Alex stod och såg efter Erik som flög iväg in i skogen. ”Vad tror du han letar
efter?” frågade Alex och svepte svansen runt sig.
”Jag vet inte” svarade jag. ”Men han såg bekymrad ut.”
Vi fortsatte att plocka upp några grenar och pinnar som låg i snön. Efter en stund hördes
ljudet av vingslag. Erik kom tillbaka. Han var andfådd men hade en beslutsam blick.
”Charlie! Alex! Ni måste följa med mig. Det är illa” sa han snabbt och höll upp sin
kamera.
Han visade en bild på skärmen. ”Titta här” sa han och pekade. ”Det är en spricka i den
skyddande barriären vid bäcken. Vattnet har redan börjat tränga sig igenom.
Alex spärrade upp ögonen. ”Vadå spricka? Vad händer om barriären går sönder?”
”Om barriären går sönder, kan vattnet flöda in i byn och förstöra allt!” sa Erik oroligt.
”Men det är inte för sent än. Om vi börjar jobba nu direkt så kan vi rädda den.”
Alex lutade sig närmare skärmen och rynkade pannan, sedan vände han sig mot Erik.
”Men varför är bäcken inte frusen som allt annat?” frågade han förbryllat.
Erik förklarade: ”När vatten rör sig fort, som i bäcken, så fryser det inte lika lätt. Du vet
hur du blir varmare när du springer runt?! Vattnet i bäcken rör sig hela tiden och håller
sig tillräckligt varmt för att inte frysa samtidigt som allt annat.”
Jag hade aldrig tänkt på vatten på det sättet förut. Att det liksom oss håller värmen när
det rör på sig. Naturen är verkligen märklig och fantastisk på samma gång.
Vi rusade efter Erik genom skogen. När vi kom fram stannade jag och stirrade.
Barriären, som var byggd av trä, rep och sten, hade en lång spricka som gick genom
hela sidan. Vattnet sipprade långsamt igenom, och det mullrade oroväckande från
bäcken.
”Vi måste fixa det här nu” sa Erik och lyfte kameran igen. Han tog några bilder från olika
vinklar och sa: ”Det här kan hjälpa oss att se var vattnet trycker på som hårdast på
barriären.”
Plötsligt hörde vi ljud från skogen bakom oss. Lisa och Hasse dök upp. Pia flög ovanför
dem. ”Vad händer här?” frågade Lisa och kisade mot barriären.
”Sprickor” förklarade Erik ”Om vi inte förstärker barriären snart kan det bli farligt.”
Lisa böjde sig ner och inspekterade skadorna. ”Det är som när snön tynger ner en gren
så hårt att den knäcks” sa hon. ”Stormen har fyllt på bäcken med mer vatten, och nu
orkar inte barriären hålla emot längre.”
Alex spärrade upp ögonen och utbrast: ”Men vad ska vi göra då?”
Lisa tog kommandot. ”Okej, vi måste arbeta snabbt, men smart. Hasse, börja gräva för
att stabilisera marken runt barriären! Alex och Charlie, ni kan väl samla ihop stenar och
grenar?! Pia, du får flyga och hämta fler grenar från skogen! Och Erik, ta fler bilder och
visa oss så vi vet vad vi behöver göra!”
Vi satte genast igång. Erik tog bilder från olika vinklar och visade oss vilka områden som
såg svagast ut. ”Här” sa han och pekade på skärmen. ”Den här delen måste förstärkas
först. Vattnet trycker på som mest där.”
När vi hade börjat lägga några stenar på plats hördes ett skarpt knakande ljud från
barriären. Jag kände hur marken vibrerade under mina tassar och vattnet började sippra
ut snabbare genom sprickan.
”Håller det här verkligen ihop?” viskade jag till Alex.
Hans blick var orolig, men han sa ingenting. Jag svalde hårt och försökte fortsätta
arbeta. Men mullrandet från bäcken blev allt starkare.
—————————————————————————————————————
Kommer barriären hålla? Läs vidare i morgondagens avsnitt.
