Nästa morgon glänste snön som socker. Vi vandrade vidare längs floden mot bergen.
Plötsligt dök Hedda ner mot en glänta.
Där låg ett träd som blåst omkull.
Vi stannade runt stammen.
”Tror ni vi kan använda den?” frågade Mio.
Bruno sniffade på barren och log.
”Hemma tog min familj in ett träd till jul”, sa han. ”Den gjorde huset ljust. Ska vi inte ta med trädet, så vi kan göra det fint dit vi kommer?”
Vi hjälptes åt att rulla loss granen och lyfta upp den på Brunos kälke. Pia borstade bort snö, Mio och jag drog repen runt stammen och Hedda höll utkik ovanför oss.
”Hoppa upp, Charlie!” skällde Bruno glatt.
Jag satte mig mellan grenarna medan Bruno drog kälken över snön. Jag tänkte att Leo skulle gilla det här trädet.
——————————————-
Vad hände sen? Läs vidare imorgon.
