Vi stod allihop tysta runt granen. Alex höll det lilla paketet i sina händer.
”Vad tror ni att det är?” frågade Alex nyfiket. ”Ska jag öppna det?”
Alla nickade snabbt som svar.
Försiktigt knöt Alex upp snöret och tog av pappret. Sedan lyfte han armen och visade
upp vad som fanns inuti. En liten träfigur. En enkel men vacker ängel. Vid foten av
figuren stod det en liten text: ”Följ ljuset och det förflutna kommer att tala.”
”Vad betyder det?” undrade Pia och flög ner från en gren för att titta närmare.
Alex räckte mig ängeln. Den var tyngre än vad den såg ut att vara. Försiktigt ställde jag
ner den i snön framför granen och vi alla satte oss runt den i en cirkel.
Leo såg på oss och sa med lugn, allvarlig röst:
”Nu när vi sitter här tycker jag att vi borde ta och påminna oss om den allra första julen.
Historien om när Jesus föddes.”
Vi lyssnade med spänning medan Leo fortsatte:
”För länge sedan bestämde en mäktig kejsare, Augustus, att han ville räkna alla
människor i sitt rike. Han sa att alla måste resa till städerna där de föddes för att skriva
upp sig på en lista. Josef och Maria, som bodde i Nasaret, behövde därför gå hela vägen
till Betlehem. Det var en lång väg, särskilt för Maria som hade ett barn i magen.”
Jag såg framför mig hur Josef och Maria kämpade sig fram längs dammiga vägar.
Leo fortsatte: ”När de äntligen kom fram till Betlehem var det fullt med människor
överallt. Josef och Maria letade efter någonstans att bo. Men alla hotell och vandrarhem
var redan fulla. Till slut så sa någon: ’Ni kan få sova i mitt stall, bland djuren där.’”
”Och det var där Jesus föddes, eller hur?” frågade Erik med stora ögon.
Leo nickade. ”Ja, i ett enkelt stall föddes världens ljus: Jesus. Maria lindade honom i en
filt och lade honom i en krubba, en låda där djuren brukade äta sin mat. Det var en plats
full av frid och värme, även om det var ett stall med djur. Det var som att även djuren
visste vem Jesus var.”
Stjärnan lyste till på himlen, och vi tittade upp innan Leo fortsatte berätta:
”Ute på fälten satt några herdar och vaktade sina får under natten. Plötsligt blev hela
himlen ljus och en ängel stod framför dem. ’Var inte rädda’ sa ängeln. ’Jag har goda
nyheter! I dag har världens räddare fötts i Betlehem. Ni hittar honom i ett stall, inlindad i
en filt.’ När ängeln sagt det så fylldes hela himlen av en stor änglakör. De sjöng vackert
om Davids son.”
Hasse avbröt Leo och frågade ivrigt: ”Vem var världens räddare? Vem var Davids son?”
Leo svarade: ”Det är Jesus.”
”Vänta lite! Jag trodde att Josef var hans pappa?” frågade Lisa med rynkad panna.
Leo nickade och fortsatte: ”Världens räddare är Jesus. Många kallar honom för Davids
son eftersom han är släkt med kung David, en kung som levde för länge sedan. I Bibeln
står det också att Jesus är Guds son. Josef var Marias man. Så Josef är lite som en
extrapappa för Jesus.”
”Och herdarna som vaktade sina får då? De skyndade sig till Betlehem, eller hur?”
frågade Erik.
”Ja, de var så glada över meddelandet från ängeln att de sprang dit så fort de kunde” sa
Leo. ”Och under stjärnan hittade de Maria och Josef, och Jesus, i stallet. Precis som
ängeln hade sagt.”
När Leo avslutade sin berättelse såg jag upp mot stjärnan. Den lyste för fullt. Tänk att få
ha varit där, som herdarna den natten.
Men innan någon hann säga något mer så började ängeln av trä att vibrera.
”Vad händer nu?” sa Pia och flög upp i luften av förvåning.
Ängeln lyfte långsamt från marken. Vi stod helt stilla, och stirrade med stora ögon på
den. Plötsligt flög den snabbt upp mot himlen som en raket. Sedan exploderade den i
ljus, som ett fyrverkeri av guld och silver. Det var som att natt blev dag.
Himlen fylldes av änglar som sjöng med röster som var så vackra att det kändes som att
hela världen stod stilla. Vi kunde inte tro våra ögon, eller öron.
”Hosianna, Davids son! Gud är med oss! Ljus och fred åt alla på jorden!” sjöng de, och
deras röster svepte över oss som en varm vind.
Jag kände en värme sprida sig genom hela kroppen. Det var som att hela torget blev en
plats av lugn och hopp, som en oas i öknen. Vi satt där, helt stilla och bara lyssnade.
Så plötsligt var det över. Himlen blev mörk igen, och allt var tyst, förutom stjärnan som
fortfarande lyste starkt.
Ängeln föll mjukt tillbaka mot marken och landade i snön framför granen. Jag plockade
upp den och såg på mina vänner.
”Den här berättelsen är inte slut än” sa jag och kände mig spänd av förväntan. ”Ljuset
vill leda oss vidare en sista gång. Något otroligt väntar oss.”
Och samtidigt som jag sa det så började lyktan lysa för fullt.
—————————————————————————————————————
God jul på er! Berättelsen är inte helt slut än. Vad kommer lyktan att visa dem? Läs
vidare i morgon, i adventskalenderns sista avsnitt.
