Tidigt på julaftonsmorgonen lämnade vi tältbyn. Men vinden hade tagit i. Snön yrde så tätt att vi knappt såg tassen framför oss.
Bruno stannade. ”Jag ser ingenting. Vart ska vi?”
Då hördes ett skarpt skri. Hedda! Hon dök genom snöyran, cirklade åt vänster och skrek igen.
”Hon visar vägen!” ropade Pia.
Vi följde henne. Snart såg vi ett trähus på höga pålar resa sig i stormen. Det lyste varmt inifrån.
”Leo har byggt ett härbärge!” ropade Mio. ”Ett tryggt hus för alla som behöver vila.”
På verandan stod en mus i blå keps.
”Leo!” skrek jag och sprang upp för stegen rakt i hans famn.
”Välkomna”, sa Leo och kramade oss. ”Jag såg ert ljus i natt. Kom, hjälp mig att göra fint för gästerna.”
Jag gav honom saffransbullen och tillsammans hängde vi upp en stor, grön julkula på verandan.
”Nu är vi tillsammans”, sa Leo. ”Det är den bästa julklappen.”
———————————————————–
Vad skulle du vilja säga till en vän du längtat efter?
