Juldagsmorgonen grydde över Leos härbärge. Stormen var borta.
Leo vinkade åt oss på verandan.
”I natt kom någon hit”, viskade han.
Bredvid huset stod ett stort grönt tält i snön. Ett litet ljus syntes genom duken.
”Igår kväll såg jag en människofamilj sätta upp tältet och gå in”, sa Leo lågt.
Vi gick försiktigt fram, jag, Pia, Mio, Bruno och Hedda.
Jag lyfte på tältduken. Inne var det varmt och stilla. I duken fanns en liten öppning där morgonljuset rann in som en stjärna.
Mitt på golvet stod en träkrubba med halm. Där låg ett nyfött människobarn, inlindat i en blå filt.
Vi satte oss runt krubban. Det kändes heligt.
”För länge sedan föddes också ett barn i en krubba”, viskade Leo. ”Många kallar honom Jesus. Han kom med ljus och fred. Det här barnet påminner oss om det.”
Vi lade fram våra gåvor. Pia gav en mjuk fjäder. Jag lade dit min sista varma filt. Bruno lade sig intill krubban för att skydda barnet mot vinden.
Sedan sjöng vi vår sång, så lågt att barnet inte skulle vakna:
”Ljus i mörkret, fred för världen…”
I det enklaste av tält hade ljuset hittat oss. Nu får vi bära det vidare.
———————————————————————————-
Vill du höra mer om när Jesus föddes kan du läsa julevangeliet i Bibeln (Lukasevangeliet kapitel 2). God jul önskar Charlie och alla vänner!
