Sista morgonen i Smådjursskogen var allt stilla.
Snön gnistrade och luften kändes extra kall.
Jag tog på mig min röda hoodie och drog åt remmarna på ryggsäcken.
Kyrkklockan ringde en gång. Det var dags.
Vid grinden stod fågeln Pia och log.
”Redo?” viskade hon.
Jag nickade.
Vi gick genom den tysta byn där de flesta fortfarande sov.
Våra vänner från Smådjursskogen hade skickat med oss en burk sylt och en termos med
nyponsoppa till resan. På burken satt en liten lapp med texten: ”När ni längtar hem. Eller
när ni fryser. Vi ber för er här hemma.”
Vi kramades en sista gång.
Sedan hoppade jag upp på Pias rygg.
Hon tog sats och flög upp i den mörka vinterhimlen.
Byn blev mindre, lamporna glittrade som stjärnor under oss.
Långt där borta fanns ett annat land.
————————————————–
Tror du att Charlie och Pia hittar Leo?
