Pia och jag följde Mio genom en tyst stad.
Snön låg djup mellan trasiga hus. Fönstren var krossade, dörrar hängde snett.
”Är det alltid så här?” frågade jag.
”Nej”, sa Mio. ”På våren luktar det äppelpaj och barnen springer runt och skrattar.”
Han tittade ner i snön och höll om sig själv. En liten tår rann nerför kinden.
Jag la min tass på hans arm.
”Längtar du hem?” viskade jag.
”Jag är hemma, men det ser inte ut som förut. Jag längtar efter att det ska bli helt och fint
här igen”, sa Mio.
Jag tog fram en av mina filtar från ryggsäcken och virade runt Mio. Han kände sig lugnare
och log lite.
Jag såg på de lutande husen och tänkte:
Vad har hänt med alla fina hus?
————————————————–
Om du måste lämna ditt hem, vad skulle du spara då?
