Hej!
Jag heter Charlie. Jag är kyrkråttan som bor i Lilla Kyrkbyn långt inne i Smådjursskogen. Jag har ofta
på mig min röda favorittröja och mina gula älsklingsbyxor. I Lilla Kyrkbyn är jag känd som den som
alltid är glad och positiv, och där har jag många vänner.
Nu ska jag berätta för dig om den gången när den stora snöstormen drog in över byn och vi alla
tillsammans fick hjälpas åt att städa, fixa och laga byn igen.
—————————————————————————————————————
Det var en kuslig natt. Jag vaknade av att vinden ven så högt att det lät som vargar som ylade.
”Vad händer där ute?” sa jag högt för mig själv.
Jag gick fram till fönstret. Snön föll så tjockt där utanför att jag inte kunde se längre än min egen nos.
”Jag hoppas verkligen att alla befinner sig inomhus i värmen och tryggheten!” tänkte jag.
Vintern kunde vara svår och kall. Visst kom det snöstormar ibland men den här kändes annorlunda.
Den hade verkligen kommit plötsligt och med full kraft.
Jag provade att tända en lampa men då visade det sig att strömmen gått. Det enda jag kunde göra just
då var att krypa ner i sängen igen och hoppas att allt skulle ordna sig under natten.
När jag vaknade nästa morgon var det fortfarande mörkt ute och strömmen hade inte kommit tillbaka.
Mina fönster var helt igensnöade. Jag fick tag i en ljuslykta uppe på en hylla. Lyktan gick på batteri så
när jag hittade på-knappen strömmade ett starkt ljus ut från den. Det var som att hela rummet vaknade
till liv igen.
”Wow!” utbrast jag för mig själv.
Jag kände verkligen sanningen i det där påståendet som jag hört så många gånger förut. Det där
påståendet om att ljuset lyser upp mörkret och att mörkret aldrig kan vinna över ljuset. Det lilla ljuset
som jag nu hade gjorde mig genast lite modigare.
Jag gjorde mig i ordning för dagen och åt frukost. Det fick bli en macka med ost och gurka
tillsammans med en mugg med kall chokladmjölk. Efter en tandborstning klädde jag mig varmt och
tog mod till mig. Sedan var jag redo att se vad stormen hade ställt till med.
”Dörren sitter fast!” jämrade jag mig. Det hade antagligen lagt sig snö framför den. Jag tryckte och
tryckte, knuffade och knuffade och till slut gick dörren upp med en smäll och jag trillade ut i snön. Jag
reste mig och tittade ut över landskapet.
Mitt hjärta bultade hårt.
Det fanns ingen by längre. Eller den fanns där men allt var snötäckt. Trädens grenar hängde tunga av
is och jag kände hur den kalla vinden drog rakt genom min päls. Jag såg inget mer än den vita snön
som täckte hela landskapet.
”Åh nej! Vad ska jag göra nu?” tänkte jag högt för mig själv. ”Tänk om alla mina vänner sitter fast
inne i sina hus? Jag måste hitta dem och se till att de är okej!”
Och sedan gick det upp för mig:
”För det är bara tillsammans som vi kan ställa iordning byn igen!”
Jag tog tag i min lykta och började pulsa iväg i snön.
——————————————————
———————————————————
Hur gick det för Charlie sedan? Läs vidare i morgondagens avsnitt.
